FRA-lagen går inte att förena med demokrati

Debatten rullar vidare och det har uppstått två polariserade läger som i de flesta andra frågor som berör vår integritet eller som i det här fallet vår personliga integritet. Hittils dock inte ett enda argument från JA-sidan som kan rättfärdiga ett sådant här ingrepp i vår demokrati. Vi är ej i krig. Vi har inte fler terrorister än på 70-talet. Vi har inget att vara rädda för mer än våra egna regeringar. Det är de som tar vår frihet, inte terrorister. Om man dessutom slår upp vad ordet terrorist betyder så stämmer det exakt in på våra regeringar. Vi styrs idag av rädda små kryp som följer en agenda som sattes dagarna efter 9/11 2001. DE djävlarna har dessutom media till sin hjälp då även de arbetar med att försöka skrämma skiten ur oss och därmed lura in oss att tro att vi behöver dom. Vi behöver dem inte för fem öre, detta ljugande, hycklande, korrumperade pack som inget hellre vill att rädslan ska äta upp oss, så att de kan ta våra friheter en efter en. Ni kan dra åt helvete allihop era djävla fega kräk.-

FRA-lagen röstades igenom av dessa

Dessa röstade för och borde rimligen inte få förnyat förtroende nästa mandatperiod. Låt de inte någonsin få glömma vilka terrorister de är;

Här stor tidigare alla namn på de omedvetna fascister I Fp, C, M och KD som röstade igenom FRA-lagen. Dessa landsförädare som gärna säljer ut information om oss till terroristorgan som CIA ska dock inte glömmas bort. Listan finns säkert på annan plats.

Sprid budskapet

Många är det som kallar sig liberaler och inte förstår vad frihet är. Falska profeter som endast är ute efter att förslava oss andra och göra oss till individer som annamar deras tankar istället för våra egna. Makten förstår dock vad frihet är och gör allting de kan för att undanhålla oss från den information som kommer att göra oss till fria och självständiga människor. För den som en gång förtsått vad frihet är finns det ingen väg tillbaka utan man väljer att sprida budskapet vidare. Dock aldrig försöka leda en annan människa eftersom det alltid är en kränkning av dennes integritet och är ett försök till att förslava denne.

Jag tror det är bråttom nu, budskapet måste ut till alla så fort som möjligt eftersom makten igen håller på att stänga ner alla vägar som gör det möjligt för oss att sprida detta vidare.

http://www.campaignforliberty.com/

Nattjobb

Sitter och oroar mig för alla människorna. Kanske för att jag ibland gjort dem illa och inte förstod varför. Kanske för att de gjort mig illa och inte förstod varför. Det blir så, på natten, man tänker i sin ensamhet och undrar om någon tänker tillbaka. Oro föresten, kanske är det fel ord, det handlar nog mer om en diffus känsla av att ingen vet vad vi gör oss skyldiga till och kanske aldrig kommer att förstå detta. Medlidande som sitter samman med mitt egna lidande, vad ska man kalla det?

Om det nu vore så väl att vi leva i denna okunskap ända tills vi tagit vårt sista andetag. Ångesten kanske är en frukt av alla denna okunskap som följer oss genom hela livet och inte lämnar oss förens den nakna sanningen uppenbarar sig för oss. Den sanning som vi söker efter hela livet och aldrig finner. Såren är helt enkelt för många av att alla vi trasiga, stympade människor trampar ner varandra, istället för att ge varandra vingar.
Ett barn föds i allt det här, inte för att det vill det, kanske bara för någon annan vill det. Vilken väg väljer vi att visa dem? Den trampade vägen eller den som leder till stjärnorna?

Frihetens språk

Jag undrar förstår vi fortfarande när vi själva pratar om frihet? Förstår vi fortfarande vad frihet är och att leva ett liv fritt från de bojor som lögnerna är? Har vi glömt detta så är det inte förvånande, det har de flesta av oss gjort. Ungefär som ett bortglömt gammalt språk ligger det långt inne i oss och bara väntar på att få släppas ut. Vi måste lära oss att förstå detta språk igen för historien håller på att upprepa sig igen som den alltid gjort. Ni ser det, om ni vågar syna en endaste av de lögner som makten försett oss. Alla vågar inte och jag förstår dem, så mycket stryk som vi har fått stå emot under så pass lång tid syns friheten som ett ouppnåbart mål för de allra flesta och den som råkar snubbla in på denna stig för endast ett litet, litet ögonblick blir genast angripen av de som aldrig kommer att förstå frihetes språk. Jag klandrar dem inte, de vet bara inte vad de gör.

Barn

Jag tror jag börjar att förstå varför inte så många förstår Ron Pauls eller då tidigare Martin Luther Kings eller säg Gandhis budskap. Jag tror det var så länge sen det var sen de kände sig fria att de helt glömt bort hur det känns. De förstår inte helt enkelt värden som frihet, solidaritet eller kärlek. Men i Amerika är det helt annorlunda, de vet, för det var inte så jättelänge sen de fick känna sig fria. Så om en revolution är kommen så tror jag den kommer från USA och inte ifrån något annat ställe.

Känslan av en total frihet som man har när man är ett barn är helt för svår för de flesta "vuxna" att förstå. Det som är mest uppseendeväckande är att de flesta "vuxna" inte ens förstår vad de gjort med sig själva. Men för att någonsin kunna bli vuxen igen, så krävs det att måste man bli ett barn igen och känna på det barnet och krama om det. Det är så många "vuxna" man kan se som är så förvillade att de tror att det är vuxet att slå istället för att krama. Hur många miljoner sådana finns det? Hur många "vuxna" finns det sen, som tror att det är vuxet slå undan ett barns tanka och ideer och sen på sitt "vuxna" sätt förklara för dem att de har fel? Säkerligen miljarder "vuxna".

Men ska vi ge upp det där barnet när vi växer upp? Det där barnet som kommer in med blommor och säger, sätt dem i en vas för annars kan de dö. Som säger med längtan och hopp i rösten när de planterat ett frö, vad spännande det ska bli att se när denna blomma växer upp, sen sätter de sig ner för att vänta. Det första de tänker på när någon har ont är att de vill, krama om. Vad tänker vi "vuxna"? Vad tänker du? Vad tänker jag? Är det rätt att tänka som vi gör eller är det så att barnet har rätt? Trampar barnen ner något? Trampar vi ner något? När vi trampar ner något så är det endast för att vi har fått lära oss att trampa ner något. Ett barn gör det aldrig.

Alltså, något tas ifrån oss som små och i hela vårt liv så söker vi efter detta något utan att ens förstå vad det är vi söker efter. Amerikanerna tror jag vet och de vet att det är det enda som betyder något. Allting annat är lögn.

Förstår man inte, så är min inte intresserad av att bli vuxen, sig själv på riktigt, utan är nöjd att leva en annans liv och var en slav för evigt.

Det som gör mest ont, är de som tror sig vet något och hela tiden angriper sådana här tankar och ideer och försöker styra bort dom. Ni vet vem eller vilka jag menar. Sådana här tankar är gjorda för att komma ut, hur illa skrivna och felformulerade de än är. De ska bara ut, för det är mina tankar, mina idéer och jag kommer inte låta någon av "de där" lura in dem i sina fällor igen. Såklart man blir förbannad när de försöker, men jag tror inte de vet vem de har att gör med.

John Pilger- En av få journalister

Varför är det så tyst? Orkar vi med sanningen eller kryper vi tillbaka i skalet igen innan vi får veta för mycket.?

Hail Marx Heil Hitler Hail Blair Heil Brown Heil Bush

Det sker igen, trots alla läxor, trots alla kameror, trots alla vår såkallade kunskap.

Bifogar en lista på Johns filmer ;
1970Vietnam: The Quiet Mutiny
1971Conversations With a Working Man
1974Vietnam: Still America's WarPalestine is Still the IssueGuilty Until Proven InnocentThalidomide: The Children We ForgotThe Most Powerful Politician in AmericaOne British Family
1975 An Unfashionable Tragedy, Nobody's Children, Mr Nixon's Secret Legacy, Smashing Kids, To Know Us Is To Love Us, A Nod & A Wink
1976Zap - The Weapon is Food, Pyramid Lake is Dying, Street of Joy, Pilger in Australia
1977A Faraway Country, Dismantling A Dream, An Unjustifiable Risk
1978Do You Remember Vietnam?
1979Year Zero: The Silent Death of Cambodia
1980The Mexicans1981Cambodia Year One, Heroes
1982Frontline: In Search of Truth in Wartime
1983The Truth Game
1983Nicaragua: A Nation's Right to SurviveWith 4,000 hostile troops strung along Nicaragua's jungle borders with Honduras, John Pilger investigates this tiny nation's right to survive. 1984 Burp! Pepsi v Coke in The Ice Cold WarThis is the first film made by John Pilger with director Alan Lowery, a fellow Australian. It looks at the worldwide struggle for soft drink supremacy by the Coca Cola company, which illuminates the power of multinational cooporations. 1985The Secret Country - The First Australians Fight BackJohn Pilger and Alan Lowery uncover the story of a remarkable people - the Aborigines - with a unique 40,000 year past. Won a Red Ribbon (second prize) in the Anthropology category of the American Film Festival, New York, 1986.
1987Japan Behind the MaskA look behind the popular images and stereotypes of Japan today, discovering the ordinary people whose struggle does not fit the 'corporate image'. 1988The Last Dream: Heroes Unsung; Secrets; Other People's WarsIn these three films, John Pilger and Alan Lowery return to Australia to celebrate the country's bicentenary, interviewing an extraordinary range of Australians, whose views are a long way from those of the treasured stereotypes. 'Heroes Unsung' won a Gold Plaque (third prize) in the 'Documentary-syndication category' of the Chicago International Film Festival in 1988.
1989 Cambodia Year Ten1990Cambodia The BetrayalAn examination of the continued secret support given by Western governments to the Khmer Rouge. Won a Blue Ribbon (first prize) in the 'International Issues: Asia category' of the American Film & Video Festival, Illinois, 1991; International Emmy Award for Best Documentary, New York, 1991; Pilger received the Richard Dimbleby Award for factual reporting at the 1990 BAFTA Awards.
1992 War by Other MeansJohn Pilger and David Munro examine the policy of First World banks agreeing loans with Third World countries, who are then unable to meet the cripling interest charges. Won Geneva International TV Award at the North-South Media Encounters event, Geneva,
1993;Gold Medal in the 'Best Documentary Production category' of the International Television Movie Festival, Mount Freedom, New Jersey
1993; Gold Award in the 'Political/International Issues category' at WorldFest-Houston (Houston International Film & Video Festival), 1993; Silver Hugo Award in the 'Documentary - Social/Political category' of the 29th Chicago International Film Festival, 1993.
1992Frontline - In Search Of Truth In Wartime John Pilger traces the changing face of war-reporting from the Crimea through the two World Wars to Vietnam and the Falklands.
1993Cambodia: Return to Year ZeroJohn Pilger and David Munro discover startling new evidence that the deadly Pol Pot regime is on the brink of returning to power. Won a Certificate of Honourable Mention at the 1993 Chris Awards, Worthington, Ohio, USA (Columbus International Film & Video Festival)
1994Death of a Nation: The Timor Conspiracy (updated in 1999)The exposure of another terrible human tragedy to which governments turned a blind eye, East Timor - a tiny country off the northern tip of Australia - is ruled by bloodshed and fear. More than 200,000 people were wiped out by neighbouring Indonesia. Since East Timor's liberation in 1999, this film's contribution has been recognised worldwide. Won the Gold Award in the 'Political/International Issues category' (Film & Video Production division) at Worldfest-Houston, 1994; Certificate for Creative Excellence (third place) in the category of 'Documentary, Current Events, Special Events', at the U.S. Film & Video Festival in Chicago, 1994; Silver Plaque for 'Social/Political Documentary (National) category' at the Chicago International Film Festival, 1994; Audience Award for Best Documentary at the International Documentary Festival of Amsterdam, 1994; Certificate of Merit in the category of 'Documentary - Disputed Lands', Golden Gate Awards, San Francisco, 1995.
1994Flying the Flag, Arming the WorldJohn Pilger and David Munro look behind the political rhetoric and discover the world of international arms dealing. Won a Bronze Apple in the category of 'Domestic and International Concerns', National Educational Film & Video Festival, Oakland, California, 1995; Certificate of Honourable Mention in the 'International Relations' category, The Chris Awards (Columbus International Film Festival), Worthington, Ohio, 1995. 1995Vietnam: The Last BattleOn 30 April 1975, longest war this century in Vietnam came to a close. This film attempts to rescue Vietnam's past from media oblivion and describes its last battle against the forces of globalisation. Won the the Chris Statuette (the highest award given to film or video productions in each of the nine production divisions) for the 'Social Issues division' of the Chris Awards, Columbus International Film Festival, Worthington, Ohio, 1995; Silver Medal in the 'National/International Affairs category' of the New York Film & TV Festival, 1996; Gold Special Jury Award in the 'Film & Video Production division' of Worldfest-Charleston, Charleston, USA, 1995; Gold Apple (Best of Category award) in the 'International Social Issues category', National Educational Media Network Awards, Oakland, California, 1996; Silver Screen Award (second place) in the category of 'Politics, Government, Citizenship, World Relations, Civics', U.S. International Film & Video Festival, Chicago, USA, 1996.
1996Inside Burma: Land of Fear (updated 1998)John Pilger and David Munro go undercover in one of the world's most isolated, and extraordinary countries, Burma, which Amnesty International calls 'a prison without bars'. They discover slave labour preparing for tourism and foreign investment. International Actual Award for Risk Journalism, Barcelona, Spain, 1996; Bronze Plaque in the category of 'Social Issues - International Relations', The Chris Awards, Ohio, 1996; Gold Special Jury Award, 'Film & Video Production division', WorldFest-Charleston, 1996; Award for Best Factual Programme, RTS Midland Centre Awards, Birmingham, 1996; Gold Apple in the category 'Politics: Social organisations in other lands', National Educational Media Network Film & Video Competition at The 1997 NEMN Apple Awards, Oakland, California, 1997; the updated version won a Gold Special Jury Award in the 'Film & Video Production division', WorldFest-Houston, 1999.
1997Breaking the Mirror - The Murdoch EffectThe British public were told that the new information technology, heralded by The Sun's move to Wapping, would bring a greater variety of newspapers and a more diverse media. But it produced a contracted press controlled by ever fewer proprietors. John Pilger describes the downfall of his old paper and the all-pervasive influence of Rupert Murdoch.
1998South Africa: Apartheid did not DieJohn Pilger was banned from South Africa for his reporting during the apartheid era. On his return thirty years later with Alan Lowery, he describes the extraordinary generosity of a liberated people, but asks who are the true beneficiaries of a democracy - the black majority or the white minority? Won the Gold Award in the category of 'Film & Video Production: Political/International Issues', Worldfest-Flagstaff, 1998; Certificate for Creative Excellence (third place), U.S. International Film & Video Festival, Elmhurst, Illinois, 1999. 1999Welcome to AustraliaWith the run-up to the Sydney Olympics, John Pilger and Alan Lowery take a look at what's behind the curtain of hype and glamour. Australia's Aborigines are still exculded, impoverished and mistreated - while their part in the brilliant history of Australia's sports successes goes virtually unrecognized. Won the Gold Medal in the 'National/International Affairs category' of the 1999 New York Festivals TV Programming & Promotion competition, 2000; Gold Award in the Television Documentary & Information Programmes: 'Political/International Issues category' of WorldFest-Flagstaff, 1999
2000Paying The Price: Killing the Children of IraqJohn Pilger and Alan Lowery travel to Iraq with Denis Halliday, a former assistant secretary-general of the United Nations who resigned over what he called the "immoral policy" of economic sanctions. There they find a suffering nation held hostage to the compliance of a dictator, Saddam Hussein, over whom they have no control.
2001The New Rulers Of The WorldJohn Pilger explores the impact of globalisation, taking Indonesia as his prime example, a country that the World Bank described as a 'model pupil' until its 'globalised' economy collapsed in 1998. Under scrutiny are the increasingly powerful multinationals and the institutions that back them, notably the IMF and The World Bank. 2002Palestine Is Still The IssueJohn Pilger returns to the Occupied Teritories of the West Bank and Gaza where he filmed a documentary with the same title, about the same issues, in 1974. He finds the basic problems unchanged: a desperate, destitute people whose homeland is illegally occupied by the world's fourth biggest military power. He hears extraordinary stories from Palestinians, though most of his interviews are with Israelis whose voices are seldom heard, including the remarkable witness of a man who lost his daughter in a suicide bombing. This film was nominated for a BAFTA, a British Academy Award.
2003Breaking the Silence: Truth and Lies in the War on TerrorThis film, set in Afghanistan, Iraq and Washington, looks at President Bush's 'war on terror' and the 'liberation' of countries where bloodshed and repression continue. In Afghanistan, Pilger investigates the claim that life has improved for the women of Iraq now that the Taliban have gone. In Washington, he interviews leading American officials, 'neo-cons' in the Bush regime. John Bolton, of the State Department, now the US Ambassador to the United Nations, says he regards the figure of 10,000 civilian deaths in Iraq as 'quite low'. Breaking the Silencewon a number of awards, and was nominated for a BAFTA, a British Academy Award.
2004Stealing a Nation Pilger tells a story literally 'hidden from history'. In the 1960s and 70s, British governments, conspiring with American officials, tricked into leaving, then expelled the entire population of the Chagos islands in the Indian Ocean. The aim was to give the principal island of this Crown Colony, Diego Garcia, to the Americans who wanted it as a major military base. Indeed, from Diego Garcia US planes have since bombed Afghanistan and Iraq. The story is told by islanders who were dumped in the slums of Mauritius and in the words of the British officials who left a 'paper trail' of what the International Criminal Court now describes as 'a crime against humanity' . In March 2005, 'Stealing a Nation' was awarded Britain's most prestigous documentary prize - the Royal Television Society Award. More
2006War on Democracy'The War on Democracy' was John Pilger's first major film for the cinema. Set in Latin America and the US, it explores the historic and current relationship of Washington with countries such as Venezuela, Bolivia and Chile.

Integritet

Vad är integritet. När började folk vakna för att den håller på att gå förlorad egentligen? Var det när kameror skulle in i sovrummen eller när telefonen har en direktkoppling till polisen?
Lite sent att idag som "vuxen" börja tjata om förlorad integritet. Vissa blir vuxna sent och andra blir det aldrig.

När förstår vi att det är det första som vi oftast ger bort då vi öppnar våra ögon? Koppla självdestruktivitet direkt till källan och det blir klarare. Alltså, när vi följer rådet "att lyda" så förlorar vi en bit av vår integritet och blir självdestuktiva När vi inte följer vårt hjärta utan gör som någon annan tycker eller vill så är det självdestruktivt. Det är en inskränkning i vår integritet som leder till att vi blir självdestruktiva. Alltså, vi lär oss att inte tycka om oss själva utan väljer själva att leva upp till någons förväntningar eller någons annans önskningar. Vi gör det för att andra innan har måst göra det och för att vi är dumma nog att tro att det ska vara så. Följer vi hjärtat så är det ingen som tycker om oss, är budskapet som mao. indoktrineras i oss från allra första början.

Hur skulle världen då se ut om vi istället lärde oss att tycka om oss själva? Är inte risken rätt så stor att vi även skulle börja tycka om andra. Det finns dock ett fåtal som är modiga och som redan som barn lär sig detta. Hur, vet jag inte, men det är en egenskap som är värd att beundra och som i så fall kan leda till något som liknar en framtid. Dessa ska leda oss, inte dessa vi väljer då vi röstar. Jag tror dock de har försökt, dessa människor, men de har blivit mördade för det, så det krävs ett visst mod. Om jag nu påstår att jag har detta ganska klart för mig och grundar det helt på egna erfarenheter och information från ställen ofta idag passerar ganska obemärkt förbi oss så tror jag det beror på att jag alltid sökt svaren på dessa frågor och inte gett mig förrens jag har dem. Jag anser idag att jag har det. Från den första stund mitt medvetande vaknade på denna planet så var jag inte nöjd med vad jag såg. Jag var inte nöjd och kunde inte förstå varför vi gör varandra så illa hela tiden. Det var där det började, detta svar sökte jag efter. Från min första stund var jag besviken. Det är inte så här det var ment att se ut. Jag visste det redan som mycket liten och det tror jag ingen lyckats ta ifrån mig. Jag ville inte ge bort detta, varför vet jag inte. Men någonting inom mig sa hela tiden, fortsätt bara, du tål stryk, du tål att bli hånad, du tål att ibland hamna vilse, men ge inte upp, för då blir du en av "dom". Idag förstår jag vad detta "dom" är. Det var så mycket jag inte förstod då, men ändå förstod jag allting. I själva verket handlade det nog om att gå vidare från detta och kunna sätta samman allt så att min hjärna kunde få allt det begripligt. Vilka mekansimer råder i samhället, vilka mekanismer drar i oss och hur kan verkligheten se så likadan ut för så många trots att varje hjärna är så pass unik att det borde finnas miljontals världar att besöka. Oftast hittade jag kanske bara olika skiftningar av en och samma värld, beroende på ur vilket filter och hur mycket "stryk" man fått. (Jag pratar om religiösa, politiska, ideologiska och likande filter och jag menar "stryk"; som att ge upp en bit av sin integritet.)
Kontentan av detta är att jag kom fram till; för kunna få ut så mycket som möjligt av sitt eget liv är, att man aldrig får ge upp en bit av sin integritet, att man aldrig får ta till sig en slutsats som någon annan givit dig. Hårt, tufft, men eftersom jag sökt efter svar på varför något sådant känts som omöjligt har jag även funnit många. Kanske inte exakt samma svar som någon annan, men snarlika. Böcker duger inte för detta, inte heller vad någon annan säger åt dig, du kan få insikter och aha- upplevelser och naturligtvis en hel del ledtrådar , men för att få svaren måste man först börja söka dem inom sig. Där finns dom, allihop. Det finns inga profeter för alla profeter är du.

Det var ett tag sen

Hoppas att alla fortfarande mår bra, dock vet jag att inte alla gör det.
Det finns de som lider.
Det finns de som mördas och dör.
Det finns barn som dör i onödan.
Svälter.
Det finns inga barn kvar imorgon, de är döda då.
Det finns inga barn att titta på, imorgon är de alla döda.
När hjärtat dör, dör mitt barn, ditt barn, världens alla barn.
Hjärtat är allt vi har, vi ger bort det.
Vi ger bort vårt liv, det trampas sönder av maskinerna som rasar över allt som är friskt.
När ett barn dör, så dör vi också. Barnet dör varje gång vi sätter på TVn, skrattar, ler, reser bort.
Vi dör då.
Bli vän med den, så blir den vän med dig.
Var inte rädd, var inte rädd.
Ångesten är också din vän.
Först när ångesten är din ovän är han något att vara rädd för.
I rädslan bor det stora mörka.
De med kronor på sina huvuden vet om det.
Varför gör inte jag det?
Vi kan glömma vad vi är, men ingen förlåter oss
Vi kan glömma var vi är på väg, men ingen bryr sig.
Dina tårar, är mina tårar, allas tårar är mina tårar.
Människan har endast ett liv och en tår att fälla.
Tänk på det, innan ni går in i mörkret igen.

En pirats betraktelser

Det finns fortfarande folk som inte förstår varför det är upplopp i Köpenhamn, i Paris och stora demonstrationer i USA. Men när regeringar börjar att plocka bort våra friheter en efter en så reagerar vi, ungdomar oftast först, vuxna är oftast för indoktrinerade och trötta för att lyfta sina feta rövar från TV soffan. Regeringar är rädda för unga människor, för de vet att ungdomen har den kraft och energi som behövs till att vilja förändra världen, media i sin tur ägnar sig mest åt att slicka maktens feta rövar istället för att ägna sig åt objektiv journalistisk.
Alltid är det ungdomen som startar kravaller.
De som har fel.
Jag ifrågasätter detta och är i stort sett säker på ungdomen för det mest är helt rätt ute.

Oftast generaliserar media och kallar allihop för än det ena eller det andra i sina alltmer desperata försök att skydda makten från en alltmer uppretad och desillusionerad ungdom. Men tänk efter, vad är det de vill ha? Vad var det du ville ha när du var ung? Var det kontroll, övervakning, registrering, visiteringar, förbud och en alltmer centraliserad maktapparat? Jag ville det inte då och jag vill det inte nu heller. En gång trodde jag på idéen med EU, men med facit i handen så ser jag hur fascismen sakta men säkert är på väg till Europa igen.

Jag har lyssnat på en hel del musik ifrån just Paris. Var jag hittat den? På internetsiter där de säljer musik? Knappast troligt. Nä, där får man helt enkelt bli kriminell om man ska hitta något som har substans. Om ni inte redan märkt det så marknadsförs knappast musik som har mer att ge, än att erbjuda en stunds avkoppling i solen. Ska du hitta något som känns i själ och hjärta så får du antingen sticka ner till skivaffären Vaxkupan eller ägna dig åt kriminell verksamhet här på nätet. Men poängen med musiken från Paris är att den är ganska så arg idag och den blandar hej vilt mellan olika genrer och spelas oftast av band med olika kulturella bakgrunder. Musik förenar och förbrödrar. Ungdomen förstår detta, jag gjorde det och gör det fortfarande, för punken var just en sådan kulturyttring. Den förenade och var solidarisk mot allt och alla, ingen stod utanför. Detta är den revolution som jag går och väntar på och jag hoppas verkligen dagens ungdom besitter den kraften och får makten ge vika för en revolution i solidaritetens och kärlekens tecken. Förr eller senare kommer den, det vet jag. Men det skulle vara kul att få uppleva detta under min livstid.

Sverigedemokraterna

SD känner en oro för någonting. Ta denna oro på allvar och respektera den. Man behöver inte demonisera dem och skapa denna polarisering eftersom det snarare har rakt motsatt effekt.
Det jag tycker man bör göra är att ta denna oro på allvar och leda dessa människor rätt. Att försöka framställa sig som ett bättre alternativ, när folk ser att de försvarar krig, förtryck och folkmord är dömt att misslyckas.

Sossar som moderater, alla försvarar de förtryck, krig och folkmord. I England åker Brown och gör affärer med Kina samtidigt som Dalai Lama inte ens släpps in i landet. Kinas ledning får däremot ett kunhgligt mottagande då de besöker England för att göra affärer. Nog om England, detta land är så ruttet och korrumperat att tom. USA framstår som en demokrati.

Hur då göra för att leda dessa vilsekomna människor rätt? Jo, det finns bara en väg. Dagens politiker som sitter i riksdagen och i regeringen är dock inte intresserade av den, eftersom det inte finns några pengar att tjäna på den. Dessa rövslickare följer bara de order som de får från ett annat håll och som bara är intresserade av krig, förtryck och att undanhålla oss från sanningen. Ask och Bodström t.ex. verkar tom. ha hela huvudet uppstucket i röven på denna penninggalna och helt korrumperade industri, att de säljer oss direkt utan att ens tänka på följderna. Sen när vi blir arga., försöker du ljuga ännu mer och släpper fram sin skvadron av lögnare som gör allt de kan för att undanhålla oss från sanningen.

Det första man bör göra är att rannsaka sig själv och där man till slut kommer till insikt om, att om man vill ha fred så måste man börja med sig själv. Har någon av våra politiker gjort det? Jag svarar ett bestämt nej på den frågan. De är inte intresserade av världsfreden eller budskap om kärlek och frihet. Det enda som intresserar dem är PENGAR. Och det får vi alla människor betala med vår frihet, vår integritet och till slut våra liv.

When the power of love overcomes the love of power ! We know it.

Saknar ni något, det gör jag också.

Vakna!

Efter att ha sett detta klipp såg inte min värld likadan ut. Jag visste vad som försegick, men att titta på djävulen rakt in i ögonen var smärtsammare än vad jag någonsin trott. man kan inte blunda för det här längre. Amerikas sak är vår. Rädda dom från dessa onda människor innan vi sitter där vi också.

Ron Paul Revolution

Först nu tycker jag mig förstå vidden vad vi människor hela tiden strävar efter, vad vi hela tiden måste kämpa emot. Kalla dem "skuggfolket", Bilderbergare, The Illuminati, Skulls and Bones, makteliten osv. Striden för mänskliga rättigheter och vår frihet har pågott under alla sekler. Under alla decennium. Vi männsikor vill inte ha krig, vi vill inte slå ner på någon annan varelse för att skaffa oss någon fördel av det. Det är "skuggfolket" som vill det och planterar denna förenklade retorik rakt in vårt medvetande. Eftersom de också genom seklerna kontrollerat kunskap och kultur har de haft ett ganska lätt jobb att kontrollera massorna.

Här tycker jag mig se en demonisering av dessa folkrörelser, arbetarrörelser. Media brukar till slut kalla det vänster eller tom. kommunism. För de flesta har kommunism en negativ klang idag. För att beskriva detta kan väl nämnas hetsjakten mot kommunsiter som bedrevs i USA på 50,60-talet. Människor som pratade och sjöng om mänskliga rättigheter och frihet slogs till en början ner och kallades kommunsiter. Men det handlar väl inte om saker som ens kan placeras in en vänster/höger skala. För mig handlar det helt enkelt om att välja sida på en helt annan skala. Antingen vågar man bli människa eller inte.

Varje revolution som enat och förbrödrat oss människor har kraftigt slagits ner av en global enad maktelit. Visst, vid en hastig blick kanske makteliten inte ser så enad ut, de kan kalla sig allt från kommunister till neokonservativa, men deras agerande avslöjar hela tiden att de inte står på vår sida. De vill kriga, splittra och har hittills lyckats med detta. Folkrörelser, arbetarrörelser demoniseras av maktelit och en mediaapparat tills den helt förlorat sin ursrungskraft. Antingen har vi fallit pengarnas frestelse eller också har vi helt enkelt blivit inburade och mördade. Hela tiden då man pratat om solidaritet, rättvisa och att känna något för en medmänniska så kastas det ut argument som istället för att ena ska splittra oss till att ta fler steg på denna väg.

Vare sig man tror på några hemliga sekter eller några slutna sällskap så tycker jag alla har ett ansvar att reda på hur det kommer sig att ingen människa vill ha krig och bråk. Vi är idag ca. 6 miljarder människor och ingen av dessa kan tänka sig att mörda, kriga eller något annat som inte hör mänskligheten till. Ändå går vi med på det då makteliten ber om det. Förklara det för mig. Hur kan vi bli så manipulerade och dumma i huvet.

So I beg you fellow americans to vote for Ron Paul. Take car of him and protect him from the evil forces that sorrounds you. With him I could se the bright new world so many of us people talked and have singed about, and in the end often died for. It, takes curage to do what Ron Paul does and I just love curages people.

Lite fria tankar om valet i USA

Mitt förtroende för att valen i USA ska gå rätt till är för länge sen kört i botten. Det fuskas hej vilt och alltid är det till fördel för det sittande etablissemanget. Redan nu i New Hampshire har det uppdagats att det fuskats med dessa ebarmliga elektroniska maskiner som tydligen är hur lätt som helst att manipulera. Att Clinton överraskande vann på demokraternas sida igår tror jag inte på något sett är korrekt. Inte en chans att detta gick rätt till. De är trötta på krig och det borde återspegla sig i hur de röstar.



Hur det är på republikanernas sida? Än värre. Ron Paul, utfryst, censurerad, hånad och alla medel har satts in för att smutskasta den enda ärliga kandidat som törs gå sin egen väg och vill göra USA till USA igen. Han pratar bl.a. om den skatt som amerikanerna betalar till deras privata federala bank som kom till 1913 och som flertalet presidenter redan

Trött på den förbannade, barnsliga popvärlden

Förbannad vare substanslösheten.
Förbannad vare hållningslösheten.
Förbannad på alla dessa svek mot mänskligheten.
Förbannad på media som håller hållningslösheten och substanslösheten om ryggen.
Vad fan skriver ni om era djävlar?
Har ni inte suttit och petat er i näsan tillräckligt länge nu, era djävla svikare!
Den här djävla Tomas Ledin, Per Gessle-andan som råder här i Sverige är ert djävla fel.
Samvetet hoppas jag gnager sönder er tills ni bara är ben kvar.
Oskydlig?
Vem då?
Du, din djävul?

Knappast, vi är lika skyldiga allihop, speciellt du som förstår någonting!

Jag är människa för helvete!

Avhumaniseringen har nog pågott ett tag. Indoktrineringen som leder till detta, likaså. Politiker pratar om BNP, produktionstakt och ekonomisk tillväxt. Inte ett enda ord har sagts om vad vi är för skapelse. Inte ett ord om vad vi känner och ska få tillåtas att få känna! De pratar mest om sådant vi inte får och sådant vi inte får tänka. Känner mig reducerad till en insekt i deras ögon. Jobba, äta, skita, sova. Jobba, äta, skita, sova. Producera, producera, producera. Det känns mer påfallande nu då borgerligheten bestämmer, men jag tycker mig se att denna avhumanisering har skett så länge jag haft ett intellekt att tänka med.

Det fanns tankar även inom politiken för några decennier sen, att vi skulle få mer tid med oss själva. Arbetstiden skulle minskas och semesterkvoter skulle ökas. Stressfaktorer sågs och man försökte ta hänsyn till dem. Idag, nada! Kan väl säga, att tiden vi människor har med varandra krymper istället för tvärtom. Till vilken nytta? Behöver vi verkligen tre TV-apparater så att vi kan sitta i varsitt rum och slippa ögonkontakt med andra? Är det dit vi vill? Ett kyligt och helt känslolöst samhälle.Är det inte det politiker oftast är? Kyliga och känslolösa. Är det mänskligt? Har en känsla av att så fort det kommer fram en "människa" som får inflytande och makt här i världen så plockas han bort av de som inte vill se detta. Konspiratoriskt kanske vissa tycker. Men enligt mig är de enda som konspirerar och skapar intriger de som bestämmer. Vi andra försöker bara hitta någon sanning att tro på.

Pengar har en förmåga att ta fram människans sämsta egenskaper, med kärleken är det tvärtom. För en del är de så enkelt och självklart att det förhåller sig så, men vi här har hittat något annat att tro på. Vad det är, vet jag inte, men inte fan gör det oss till människor.

Det enda som jag tror behövs är att vi visar att vi bryr oss. För det gör vi. Detta skulle få murar att rivas. Detta skulle få Bush att skita ner byxorna.

Vi är människor för helvete! Vi bryr oss om våra systrar och våra bröder. Vi struntar i alla etiketter, nationaliteter och andra grupperingar de så gärna placerar oss i. Splittra och erövra. "Divide and Conquer".

Vill du se Reinfeldt, Bodström eller tom. Bush pissed off, så är en bra början, att krama sin närmaste.

Kram alla humanistiska pirater!

911 var ett insiderjobb!

Dags för mig att kliva ur garderoben och erkänna att jag hela tiden trott att Bush själv och människorna runt omkring honom orkestrerat 911 attentaten. Faktiskt min första tanke då det smälde. Att Bush-administrationen själva låg bakom attentatet på WTC var min helt naturliga reaktion och som allting fortforande pekar på. Hur mycket jag än letat och försökt finna något som skulle kunna peka på motsatsen har jag ännu inte funnit något som stödjer den officiella versionen.

I allafall tycker jag det är ganska korkat att inte hysa tvivel om hur dessa attentat gick till och vem som ligger bakom då inga frågetecken ännu suddats ut.

Jag länkar till endast till denna; Zeitgeist-The Movie Enligt många århundradets viktigaste film. Jag är nog beredd till att instämma. Oavsett om man tror på det som sägs eller inte har den andra poänger som man kan ta till sig.

Törstig

Ibland slocknar allt sådär bara. För mycket negativt som händer och för många strutsar runt omkring. Hoppet lämnar en för ett tag och det krävs en ny insikt eller någon ny kunskap som kan få en att börja brinna lite igen. Just nu känns allt mörkt. Inte personligen, utan det som sker i vår sköra värld vill inte jag vara med på. Jag kan heller inte se att någon revolution är på väg. Enligt vad jag tror är det nog det enda sättet att bryta upp från denna alltmer korrumperade värld. The New World Order är på väg och inget kan man göra. Fascismen och den totalitära statens alla maktmedel/tvångsmedel är på intågande. Vi står där och låter det ske och verktygen för att åskådliggöra denna maktobalans sitter tyvärr på samma ställe där plånboken finns. Människor som avfjärmar sig från det som är viktigt blir allt vanligare och de kryper in i TV-rutans alltmer kompakta och sövande mörker.

Skriver av mig lite bara.

"Whistle Blowers"

Människor som törs följa sitt rättspatos är vår demokratis bästa tjänare. Det är de som sticker ut hakan där ingen annan har mod. Människor i fikarum och i andra lokaler där man som arbetstagare samlas brukar nicka samstämmigt så länge ingen lyssnar, men när kameran är på brukar tystnaden bli total. Har sett det och upplevt det så många gånger att jag nästan tappat allt hopp för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Luttrad kanske, men det verkar nästan helt omöjligt här i Sverige att vilja visa upp en orättvisa och inte direkt bli avrättad för det. Inte heller finns det lagar eller ens några fackförbund att hämta stöd ifrån längre utan man står där helt ensam och ska brottas med ett helt etablissemang. Fackförbunden verkar vara måna om det lilla de har och slickar hellre uppåt än står för någonting. Arbetskamrater tror de är lojala mot arbetsgivaren då de plötsligt tysnar och också blir rädda om ett arbete som ingenting är värt. Inget arbete kan vara så värdefullt att man kan ha överseende med att det blir på bekostnad av de mänskliga och/eller demokratiska värdena. Om inte annat kommer detta svek säkerligen kännas ganska tungt att bära på sin ålders höst.

Hur många har redan offrats på detta altare?
Hur många är de som aldrig hämtat sig från ett sådant svek?
Hur många "Whistle Blowers" kommer födas i Sverige när tystnaden tycks ta över allt mer?
Hur mycket plats i vårt samhälle kan vi ge de hållningslösa utan att vi helt tappar bort det vi en gång var?

Demokratin är det enda vapen vi har för att nå orättvisor och oförätter, men det blir tyvärr fler och fler som inte försvarar den än tvärtom.