Barn

Jag tror jag börjar att förstå varför inte så många förstår Ron Pauls eller då tidigare Martin Luther Kings eller säg Gandhis budskap. Jag tror det var så länge sen det var sen de kände sig fria att de helt glömt bort hur det känns. De förstår inte helt enkelt värden som frihet, solidaritet eller kärlek. Men i Amerika är det helt annorlunda, de vet, för det var inte så jättelänge sen de fick känna sig fria. Så om en revolution är kommen så tror jag den kommer från USA och inte ifrån något annat ställe.

Känslan av en total frihet som man har när man är ett barn är helt för svår för de flesta "vuxna" att förstå. Det som är mest uppseendeväckande är att de flesta "vuxna" inte ens förstår vad de gjort med sig själva. Men för att någonsin kunna bli vuxen igen, så krävs det att måste man bli ett barn igen och känna på det barnet och krama om det. Det är så många "vuxna" man kan se som är så förvillade att de tror att det är vuxet att slå istället för att krama. Hur många miljoner sådana finns det? Hur många "vuxna" finns det sen, som tror att det är vuxet slå undan ett barns tanka och ideer och sen på sitt "vuxna" sätt förklara för dem att de har fel? Säkerligen miljarder "vuxna".

Men ska vi ge upp det där barnet när vi växer upp? Det där barnet som kommer in med blommor och säger, sätt dem i en vas för annars kan de dö. Som säger med längtan och hopp i rösten när de planterat ett frö, vad spännande det ska bli att se när denna blomma växer upp, sen sätter de sig ner för att vänta. Det första de tänker på när någon har ont är att de vill, krama om. Vad tänker vi "vuxna"? Vad tänker du? Vad tänker jag? Är det rätt att tänka som vi gör eller är det så att barnet har rätt? Trampar barnen ner något? Trampar vi ner något? När vi trampar ner något så är det endast för att vi har fått lära oss att trampa ner något. Ett barn gör det aldrig.

Alltså, något tas ifrån oss som små och i hela vårt liv så söker vi efter detta något utan att ens förstå vad det är vi söker efter. Amerikanerna tror jag vet och de vet att det är det enda som betyder något. Allting annat är lögn.

Förstår man inte, så är min inte intresserad av att bli vuxen, sig själv på riktigt, utan är nöjd att leva en annans liv och var en slav för evigt.

Det som gör mest ont, är de som tror sig vet något och hela tiden angriper sådana här tankar och ideer och försöker styra bort dom. Ni vet vem eller vilka jag menar. Sådana här tankar är gjorda för att komma ut, hur illa skrivna och felformulerade de än är. De ska bara ut, för det är mina tankar, mina idéer och jag kommer inte låta någon av "de där" lura in dem i sina fällor igen. Såklart man blir förbannad när de försöker, men jag tror inte de vet vem de har att gör med.