Det fanns tankar även inom politiken för några decennier sen, att vi skulle få mer tid med oss själva. Arbetstiden skulle minskas och semesterkvoter skulle ökas. Stressfaktorer sågs och man försökte ta hänsyn till dem. Idag, nada! Kan väl säga, att tiden vi människor har med varandra krymper istället för tvärtom. Till vilken nytta? Behöver vi verkligen tre TV-apparater så att vi kan sitta i varsitt rum och slippa ögonkontakt med andra? Är det dit vi vill? Ett kyligt och helt känslolöst samhälle.Är det inte det politiker oftast är? Kyliga och känslolösa. Är det mänskligt? Har en känsla av att så fort det kommer fram en "människa" som får inflytande och makt här i världen så plockas han bort av de som inte vill se detta. Konspiratoriskt kanske vissa tycker. Men enligt mig är de enda som konspirerar och skapar intriger de som bestämmer. Vi andra försöker bara hitta någon sanning att tro på.
Pengar har en förmåga att ta fram människans sämsta egenskaper, med kärleken är det tvärtom. För en del är de så enkelt och självklart att det förhåller sig så, men vi här har hittat något annat att tro på. Vad det är, vet jag inte, men inte fan gör det oss till människor.
Det enda som jag tror behövs är att vi visar att vi bryr oss. För det gör vi. Detta skulle få murar att rivas. Detta skulle få Bush att skita ner byxorna.
Vi är människor för helvete! Vi bryr oss om våra systrar och våra bröder. Vi struntar i alla etiketter, nationaliteter och andra grupperingar de så gärna placerar oss i. Splittra och erövra. "Divide and Conquer".
Vill du se Reinfeldt, Bodström eller tom. Bush pissed off, så är en bra början, att krama sin närmaste.
Kram alla humanistiska pirater!
1 kommentar:
Gillar det du skriver och skulle gärna leva i Din värld...men tyvärr har jag nog en alldeles för dyster syn på världen och människan (trots att jag med envishet hävdar att jag är humanist).
Skicka en kommentar