En pirats betraktelser

Det finns fortfarande folk som inte förstår varför det är upplopp i Köpenhamn, i Paris och stora demonstrationer i USA. Men när regeringar börjar att plocka bort våra friheter en efter en så reagerar vi, ungdomar oftast först, vuxna är oftast för indoktrinerade och trötta för att lyfta sina feta rövar från TV soffan. Regeringar är rädda för unga människor, för de vet att ungdomen har den kraft och energi som behövs till att vilja förändra världen, media i sin tur ägnar sig mest åt att slicka maktens feta rövar istället för att ägna sig åt objektiv journalistisk.
Alltid är det ungdomen som startar kravaller.
De som har fel.
Jag ifrågasätter detta och är i stort sett säker på ungdomen för det mest är helt rätt ute.

Oftast generaliserar media och kallar allihop för än det ena eller det andra i sina alltmer desperata försök att skydda makten från en alltmer uppretad och desillusionerad ungdom. Men tänk efter, vad är det de vill ha? Vad var det du ville ha när du var ung? Var det kontroll, övervakning, registrering, visiteringar, förbud och en alltmer centraliserad maktapparat? Jag ville det inte då och jag vill det inte nu heller. En gång trodde jag på idéen med EU, men med facit i handen så ser jag hur fascismen sakta men säkert är på väg till Europa igen.

Jag har lyssnat på en hel del musik ifrån just Paris. Var jag hittat den? På internetsiter där de säljer musik? Knappast troligt. Nä, där får man helt enkelt bli kriminell om man ska hitta något som har substans. Om ni inte redan märkt det så marknadsförs knappast musik som har mer att ge, än att erbjuda en stunds avkoppling i solen. Ska du hitta något som känns i själ och hjärta så får du antingen sticka ner till skivaffären Vaxkupan eller ägna dig åt kriminell verksamhet här på nätet. Men poängen med musiken från Paris är att den är ganska så arg idag och den blandar hej vilt mellan olika genrer och spelas oftast av band med olika kulturella bakgrunder. Musik förenar och förbrödrar. Ungdomen förstår detta, jag gjorde det och gör det fortfarande, för punken var just en sådan kulturyttring. Den förenade och var solidarisk mot allt och alla, ingen stod utanför. Detta är den revolution som jag går och väntar på och jag hoppas verkligen dagens ungdom besitter den kraften och får makten ge vika för en revolution i solidaritetens och kärlekens tecken. Förr eller senare kommer den, det vet jag. Men det skulle vara kul att få uppleva detta under min livstid.