tisdag, maj 20, 2008

Integritet

Vad är integritet. När började folk vakna för att den håller på att gå förlorad egentligen? Var det när kameror skulle in i sovrummen eller när telefonen har en direktkoppling till polisen?
Lite sent att idag som "vuxen" börja tjata om förlorad integritet. Vissa blir vuxna sent och andra blir det aldrig.

När förstår vi att det är det första som vi oftast ger bort då vi öppnar våra ögon? Koppla självdestruktivitet direkt till källan och det blir klarare. Alltså, när vi följer rådet "att lyda" så förlorar vi en bit av vår integritet och blir självdestuktiva När vi inte följer vårt hjärta utan gör som någon annan tycker eller vill så är det självdestruktivt. Det är en inskränkning i vår integritet som leder till att vi blir självdestruktiva. Alltså, vi lär oss att inte tycka om oss själva utan väljer själva att leva upp till någons förväntningar eller någons annans önskningar. Vi gör det för att andra innan har måst göra det och för att vi är dumma nog att tro att det ska vara så. Följer vi hjärtat så är det ingen som tycker om oss, är budskapet som mao. indoktrineras i oss från allra första början.

Hur skulle världen då se ut om vi istället lärde oss att tycka om oss själva? Är inte risken rätt så stor att vi även skulle börja tycka om andra. Det finns dock ett fåtal som är modiga och som redan som barn lär sig detta. Hur, vet jag inte, men det är en egenskap som är värd att beundra och som i så fall kan leda till något som liknar en framtid. Dessa ska leda oss, inte dessa vi väljer då vi röstar. Jag tror dock de har försökt, dessa människor, men de har blivit mördade för det, så det krävs ett visst mod. Om jag nu påstår att jag har detta ganska klart för mig och grundar det helt på egna erfarenheter och information från ställen ofta idag passerar ganska obemärkt förbi oss så tror jag det beror på att jag alltid sökt svaren på dessa frågor och inte gett mig förrens jag har dem. Jag anser idag att jag har det. Från den första stund mitt medvetande vaknade på denna planet så var jag inte nöjd med vad jag såg. Jag var inte nöjd och kunde inte förstå varför vi gör varandra så illa hela tiden. Det var där det började, detta svar sökte jag efter. Från min första stund var jag besviken. Det är inte så här det var ment att se ut. Jag visste det redan som mycket liten och det tror jag ingen lyckats ta ifrån mig. Jag ville inte ge bort detta, varför vet jag inte. Men någonting inom mig sa hela tiden, fortsätt bara, du tål stryk, du tål att bli hånad, du tål att ibland hamna vilse, men ge inte upp, för då blir du en av "dom". Idag förstår jag vad detta "dom" är. Det var så mycket jag inte förstod då, men ändå förstod jag allting. I själva verket handlade det nog om att gå vidare från detta och kunna sätta samman allt så att min hjärna kunde få allt det begripligt. Vilka mekansimer råder i samhället, vilka mekanismer drar i oss och hur kan verkligheten se så likadan ut för så många trots att varje hjärna är så pass unik att det borde finnas miljontals världar att besöka. Oftast hittade jag kanske bara olika skiftningar av en och samma värld, beroende på ur vilket filter och hur mycket "stryk" man fått. (Jag pratar om religiösa, politiska, ideologiska och likande filter och jag menar "stryk"; som att ge upp en bit av sin integritet.)
Kontentan av detta är att jag kom fram till; för kunna få ut så mycket som möjligt av sitt eget liv är, att man aldrig får ge upp en bit av sin integritet, att man aldrig får ta till sig en slutsats som någon annan givit dig. Hårt, tufft, men eftersom jag sökt efter svar på varför något sådant känts som omöjligt har jag även funnit många. Kanske inte exakt samma svar som någon annan, men snarlika. Böcker duger inte för detta, inte heller vad någon annan säger åt dig, du kan få insikter och aha- upplevelser och naturligtvis en hel del ledtrådar , men för att få svaren måste man först börja söka dem inom sig. Där finns dom, allihop. Det finns inga profeter för alla profeter är du.

1 kommentar:

Marco Baxemyr sa...

"Från den första stund mitt medvetande vaknade på denna planet så var jag inte nöjd med vad jag såg. Jag var inte nöjd och kunde inte förstå varför vi gör varandra så illa hela tiden. Det var där det började, detta svar sökte jag efter. Från min första stund var jag besviken. Det är inte så här det var ment att se ut. Jag visste det redan som mycket liten och det tror jag ingen lyckats ta ifrån mig. Jag ville inte ge bort detta, varför vet jag inte. Men någonting inom mig sa hela tiden, fortsätt bara, du tål stryk, du tål att bli hånad, du tål att ibland hamna vilse, men ge inte upp, för då blir du en av "dom"."

Precis så känner jag också! Och har gjort hela mitt liv. Ett tag försökte jag passa in, men förstod till sist att jag aldrig riktigt kommer kunna passa in om jag inte slutar söka inom mig efter svar(fast tror att jag då bara begrep att jag helt enkelt inte skulle kunna passa in). Vilket är helt omöjligt att sluta med, även om man kan försöka inbilla sig annat.

När jag insåg att jag aldrig skulle passa in så gick någonting sönder inom mig, vad vet jag inte, men någonting.. Och det tillsammans med det som gick sönder i mig av besvikelse när jag ännu var "barn", så känner jag mig extremt tom ibland. Och det tror jag att du också känner dig ibland.

"Idag förstår jag vad detta "dom" är. Det var så mycket jag inte förstod då, men ändå förstod jag allting. I själva verket handlade det nog om att gå vidare från detta och kunna sätta samman allt så att min hjärna kunde få allt det begripligt"

Det känns som att jag förstår vad detta "dom" är, men om 16 år till kommer jag nog att beskriva det precis som ovanstående citat :)


Jag måste helt enkelt tacka dig för denna blogg. Eller kanske jag snarare skulle tacka ditt behov(överlevnadsbehov nästan?) av att trotsa självcensuren så mycket du förmår, något du gör dels genom att dela med dig en hel del av dina innersta reflektioner på denna blogg. :)
Fortsätter jag att gå denna väg, så kommer jag också förmodligen befinna mig i samma situation en dag. For me, a mere wanderer on My own path - a path in some ways quite similar to your path, I do believe - you are a wonderful insight and a great clue. ;) Thanks.