torsdag, mars 09, 2006

Piratpartiet arbetarrörelse av idag?

I Sverige är tystnaden nästan total. Vi har inte tid, vi ska hämta och skjutsa ungar till och från dagis, vi ska hinna diska innan det är dags att slå sig ner framför TV'n och titta på Sopranos, Lost mm. Vi lägger oss tidigt för att vakna utvilade till en ny arbetsdag. Inget ont om dessa drama, actionserier, de är välgjorda och sevärda, men inte att de tar oss bort från mörkret som omger oss. Ofta tycker jag det känns som att de är medvetna om att vi kräver kvalité numera när vi sätter oss framför TV'n. Matar oss med bättre saker hela tiden som gör det nästan omöjligt att slita sig från burken.

Äh vi har ju politiker som tänker och bestämmer saker åt oss, varför ta oss tid till det då vi valt folk som kan göra det åt oss?

Det fanns en tid innan TV'n tog över våra liv så fullständigt som den gör idag. Vad gjorde vi egentligen då?, Arbetarrörelse, folkrörelse, idrottsrörelse fanns och fyllde våra liv med innehåll. Vi hälsade på släkt, grannar, vänner och utbyte erfarenheter med varandra. Vi pratade med varandra om sånt som var angeläget i våra liv inte om kändisarnas, Tv- stjärnornas liv. Vi hade tid med varandra.

Egentligen så har vi ännu mer tid idag men vi tar inte tillvara på den. Bilar, arbetstider, kommunikationer har gjort så vi är närmare och har mer tid för varandra än någonsin tidigare.

Som jag ser det är det ett för stort ansvar vi lägger på dom som bestämmer över oss. Ähh, jag går ju och röstar så visst tar jag mitt ansvar, säger nog någon. Men idag så betyder det ingenting när man går och röstar, politiken som förs är inte människans politik längre utan det är pengarnas, maktens politik som bedrivs av samtliga riksdagspartier och då är en röst inte ett skit värt om nu någon skulle tro det.

Säger någon att han/hon inte gillar läget, blir denne betraktad som en dysterkvist och är inget roligt att umgås med. Jag själv tillhör denna kategori dysterkvistar men jag valde det själv och det är inte ett dugg dystert, mest spännande. Om jag inte gjorde så skulle jag inte med gott samvete kunna titta på mina barn eller andra efterkommande. Speglarna skulle jag också behöva montera ner. Domen som ens barn och alla andra efterkommande kommer att kasta över mig senare i livet skulle vara mig för tung att bära.

Jag hade chansen att göra något men gjorde det inte, är en tanke som skulle gnaga sönder mitt innanmäte tills det är dags att packa ihop. Faktiskt tycker jag det är skönt att slippa denna ryggsäck. Vi föddes alla med en kraft att förändra världen och den som säger emot detta är oftast en medelmåtta som aldrig har en tanke till övers för jorden eller dess invånare utan bara ser om sitt eget hus.

För att åstadkomma ett människovänligt samhälle så måste människan vara med och engagera sig. Demokrati är inte något som vi har utan det är något som vi måste arbeta för hela tiden. Förr fanns det sånt engagemang och det finns hos oss idag också. Arbetarrörelsen som vi har att tacka för så mycket är likt Förintelsen någonting vi aldrig får glömma bort. Det finns folk som säger sig vara stolta svenskar idag, men hur fan kan man vara stolt när man inte ens är engagerad?

Själv är jag engagerad i Piratpartiet som idag är det ända partiet som driver frågor som tar avstånd från pengarnas, maktens inflytande på världen. De två frågor som vi brinner för och har valt att ta upp sätter människan och dess frihet före allt annat. Ett parti som för mig vill ta tillbaka saker som vi förlorat pga kapitalets makt på dagens politiker. Människan och alla dess värden ÄR viktigare allt annat. Om vi någon gång vill och vågar vara en stolt svensk eller europe så är det ett litet steg på vägen att rösta på Piratpartiet.

3 kommentarer:

Ulrika R sa...

Titta! Jag Kan! *jätteglad*

Urban Sundström sa...

Hej !

Nu har jag också hittat hit.
Trevligt med ditt engagemang !

Hälsn. Urban i Sandviken. urban.sundstrom@piratpartiet.se

Anonym sa...

Piratpartiet vinner mitt förtroende i dagens samhälle. Mänsklighetens utveckling och framåtskridande är enligt mig det viktigaste som fins. Mänskligheten som stort.