Vi är alla missnöjda på ett eller annat sätt på hur våra politiker fördelar pengar och resurser. Men antingen väljer man att sprida missnöjet eller att hitta de konstruktiva och framförallt nytänkande lösningarna. Sverigedemokrater och säkert en hel del av de riktiga nassarna, rassarna verkar bl.a. se en idyll i hur Sverige såg ut på 50-talet, men de glömmer bort allt det dåliga som faktiskt fanns. Men det fanns otroligt mycket förtryck och ren människokyla. att vara en HBT-människa var bl.a. i stort sett bara att glömma eller också kunde man ta livet av sig, De som inte passade in blev placerade på instutioner och föräldrar ombads att glömma dem. Gällde ibland tom. dem som var skelögda. Tvångssteriliseringar och lobotimeringar för att nämna två extrema saker som försegick på den tiden. Mannen arbetade med de viktiga sakerna i vårt samhälle medans hemmfrun stod och lagade mat. Lintottarna var ute och sprang tills mamma ropade; Kom in å ät. De unga valde att idyllisera USA och slukade allt med hull och hår, samtidigt som amerikanerna själva krigade i borte asien någonstans. Krigsflyktingar från andra världskriget kom hit men invandringen från andra delar av världen hade inte kommit igång. Säkert mycket beroende på att kolonialmakterna ännu inte helt släppt sina grepp om kolonierna. Men den absolut största anledningen som jag tror, är att orättvisorna i världen inte var lika uppenbara som de har blivit idag, med TV, Internet och all media. Jag undrar hur invandrarna från de andra delarna av världen såg på oss när de kom och såg oss exotiska svenskar för första gången i mitten på 1900-talet ? Jag vet hur vi såg på dem. Med förundran och att det var något jättestort som hänt när man såg en sv***ing för första gången. Var de tyskar var de värda noll. Trots all vår lojalitet till Nazityskland under kriget. Jag är nämligen själv halvtysk, så lite har man själv upplevt den vägen.
Jag tycker egentligen inte det är ett dugg konstigt att 50-talet framstår som en idyll. Men jag tycker också att priset för denna idyll är inget vi i Sverige kan vara stolta över.
Kan säga att det som sticker mest i mina ögon idag, är när någon nazist kommer och säger att han är stolt för sitt land. Han kan inte ha en endaste aning om vad det är han går och säger sig vara stolt över. Det finns inget att vara stolt för så länge vi inte erkänner för oss själva att vi var ena djävla svin, kan inte säga något årtal när allt detta upphörde, men det kom väl en vändning eller brytpunkt någon gång under 60-talet. Jag skulle vilja stoppa upp denna, vår ganska färska historia rakt i ansiktet på han och se om man fortfarande orkar stå upp. Jag betvivlar det, om han inte också råkar vara psykopat. Det är av den anledningen jag alltid kommer att känna en stark misstro till de som säger att de är en stolt svensk.
Hoppsan, höll på och glömma att säga vad det var som triggade mig. Men tydligen ligger det ett förslag i EU- parlamentet från Tyskland som säger att det ska bli förbjudet att förneka förintelsen. Till det förslaget kan jag bara säga; Belsen was a gas Den som inte förstår vad jag menar får min ursäkt, men till er andra säger jag dessutom Sieg Scheiße, gnädige Frau Merkel, sieg Scheiße!
lördag, april 21, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar