Ungdomskultur

Jag fick en tanke som jag hade svårt att bara släppa. Min tanke gick ut på att dagens artister, med sådana som Britney Spears i spetsen inte gör någon form av uppror. De spelar med de vuxnas syn på unga och anammar hela den världsbild som finns etablerad i medier och i vuxenvärlden. Det står i skarp kontrast till hur unga musiker tidigare framfört sina alster och uppträdanden. 50,60,70,80-talen hade någon form av "arg" ungdomskultur som gjorde så att de unga vägleddes till att utforska och hitta sig själva. De kunde testa sina värderingar och normer mot den vuxna världen. Nu, när de av andra unga blir inmatade att det inte finns något att ifrågasätta. Att det inte finns några fel med att bl.a. bli framställda som sexobjekt och intutade att pengar, yttre skönhet är det enda som betyder något, kan man ana sig till att det blir mycket svårare för dem att hitta vägledning till livet. Jag har en känsla av att många av dagens unga dagligen brottas med den konflikt, att köpa det som ges och ikläda sig den rollen eller att ifrågasätta och på den vägen utforska sig själva.

Jag kan inte komma på en enda av dagens stora stjärnor och artister som inte spelar med det spel som de vuxna och media spelar. För mig så sviker de sin egen generation. Eller det är egentligen kanske inte dem, utan skivbolagsmaffian som bara släpper fram och puschar för den sortens musik. Deras makt och inflytande över musikkulturen tror jag är mycket viktigt att bryta. Dessa mafiosos är inte helt oskyldiga till att många unga idag mår dåligt.

Musik var för mig det viktigaste som fanns när jag var ung. Jag andades musik, jag levde med den och släppte in den i varenda liten vrå i min något späda lekamen. Och inte tror jag att dagens unga på något sett har förändrat sig på den punkten.