När jag vaknade en morgon, året var 1977, ett revolutionens år för mig och för en stor del av alla unga som förändrade oss för all framtid. Den där morgonen 1977 när jag hörde White Riot för första gången på radion, så kände jag att något väcktes i mig och ville komma ut. Detta något visade sig vara ett litet förtryckt barn som slummrat i drömmar av sockervadd, söta fröknar och Björn Skifs. Denna bild vi hade innan 1977 av världen och dess miljö kan av många anses vara en fin och trygg miljö, så idyliskt och att världen alltid var god. Men 1977 förändrade mig för all framtid. Jag började fundera, analysera och att lära mig att alltid hålla ett kritiskt öga öppet så att ingen kunde manipulera, försöka vrida på sanningar så att jag inte längre såg helheten. Förtroendet för föräldrar, stat, skola och alla andra auktoriteter i våra samhällen kastade vi alla i sjön.
Har man en gång varit där så är det sen omöjligt att tappa, sluta strida för rättvisan, demokratin och de mänskliga värderingar som ett friskt samhälle ska stå på. Jag hyser inte det minsta lilla tvivel på att världen av idag går att rädda, utan förändringen kommer och den börjar alltid med en själv.
För att knyta an till punken igen så skulle jag vilja kalla den en fredlig revolution. En revolution som stannade upp så fort pengarna kom in bilden. Därav mitt absoluta ställningstagande att kultur görs endast för att man måste det, eller att man har något som man vill förmedla. Allting annat är underhållning och förtjänar inte den uppmärksamhet vi ger den idag.
I denna revolution fanns inga kvinnor, män, stjärnor, artister, invandrare eller homosexuella, där var vi alla av samma sort och vi såg inte ner på någon utom de som såg ner på oss. Självklart är det det vi ska strida för och vi kan heller aldrig sluta göra det. "De" äter upp oss, igen, igen och igen tills vi förlorat allt vi någonsin har varit.
Nu är året 2006, valår och allt och all min ilska och frustration över att det inte finns så många kvar som tror på något, är konserverad och lika kapabel att förflytta berg idag som den var igår. Piratpartiet är för mig vad punken var igår, en kamp för att vi ska få tillbaka våra mänskliga värden igen.
lördag, mars 18, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar